Kurravaara är en småort i Kiruna kommun, vid Torneälvens strand cirka 12 km nordost om centralorten Kiruna. Orten har omfattande fritidshusbebyggelse som ger byn en vid utbredning längs älvdalen. Trakterna runt Kurravaara är kända för sin geologi och sina mineraltillgångar.
Genom det geografiska läget blev byn tidigt en knutpunkt för handelsleder som gick från öst till väst. I Kurravaara möttes tre leder; i norr från norska kusten över Ylinen- och Alanen Vuolusjärvi, den mellanliggande handelsleden som gick utefter Torne älv och den sydliga handelsleden som gick längs med Rautasälven. Rent naturligt skulle Kurravaara blivit kunglig marknadsplats, men tillståndet gick istället till Jukkasjärvi år 1605. Kungen (Karl IX) var intresserad av att kräva in skatt för statens räkning och kyrkan var intresserad av att ”lapparna” skulle bli kristna och lämna sin hedniska tro.
Industrialiseringen av området skedde långt tidigare än industrialiseringen av övriga Sverige. I trakterna kring bygden finns det spår av gruvbrytning. Man bröt efter koppar som också hittats i Sjangeli, Raggisvaara och Gruvivaara. Kopparfynden ledde till att ett kopparverk stod klart år 1700 vid Vuolusjokis utlopp i Torneälven. Kopparmalmen var uppenbarligen av hög kvalitet eftersom slaggen som finns kvar innehåller knappt någon koppar alls.
Förutom masugnsruiner och slagghögar är en av byggnaderna vid Jukkasjärvi hembygdsgård det enda kvarvarande minnet av smältverksepoken vid Vuolusjoki. Det mesta skingrades vid en auktion i mitten av 1800-talet. Kvar blev en kvarn som brukades ytterligare ett antal år. Av den återstår bara ett par kvarnstenar som finns att beskåda vid Vuolusjoki. Ryktet säger att det någonstans i Ylinen- och Alanen Vuolusjärvi ligger ytterligare två kvarnstenar.
